Det traditionella svaret är att samla in olja från transformatorerna och avgöra fukthetsgraden i den insamlade oljan antingen genom gasanalys eller genom Karl Fischer-titreringsmetoden. Detta tillvägagångssätt har dock några brister. En är att oljeinnehållet i en typisk högspänningsströmtransformator är lågt, vilket innebär att upprepad insamling för att övervaka fuktintrånget i strömtransformatorn under en tidsperiod inte är hållbart.
En annan begränsning är att gas analys och Karl Fischer-proverna avgör fuktinnehållet i oljan men är inte tillförlitliga när det gäller att tillhandahålla korrekt information om fuktinnehållet i den täta isoleringen (vanligtvis papper) i strömtransformatorn vilket ofta visar sig i värmeläckage som kan få en katastrofal utgång. Ett bättre alternativ för att avgöra fuktinnehållet i strömtransformatorer är att använda DFR prov(dielektrisk frekvensrespons).